Vänster, höger och mitt emellan?

Svenska partier får allt svårare att locka till sig medlemmar med sina politiska plattformar. Varför det är så råder det delade meningar om. En av de vanligaste teorierna säger att människor idag har svårare att engagera sig i de allomfattande politiska program som utgörs av partiernas politiska program. Däremot har benägenheten att engagera sig i enskilda hjärtefrågor ökat.

Detta är inte en trend som syns enbart i Sverige. Det rör sig om en trend som syns i hela västvärden. En av konsekvenserna av detta är att partier som är bra på att knyta an till specifika politiska områden har kommit att få stora framgångar de senaste åren.

Feministiskt Initiativ och Sverigedemokraterna är två exempel på svenska partier som varit duktiga på detta. De två partierna fungerar som en bra illustration av att ytterkanterna till vänster och höger har rört sig från varandra, det vill säga att polariseringen ökat.

En vanlig förklaring till att polariseringen uppstått är att slutet av 90-talet och 00-talet skulle ha präglats av att politikens mittfåra blivit alltmer trång, alltså att de stora partierna som tidigare varit statsbärande, Moderaterna och Socialdemokraterna, alltmer kommit att likna varandra. En utveckling som i någon mån ska ha gjort att vissa väljare stod i avsaknad av politiska alternativ.

Det mest kända exemplet på den politiska dragningen mot mitten är Moderaternas omstöpning under Fredrik Reinfeldt. Från att ha varit ett parti som främst lockade höginkomsttagare lyckades Reinfeldt lägga om kursen och förvandla Moderaterna från ett konservativt parti till ett i högre utsträckning liberalt parti. Samtidigt som Socialdemokraterna efter Ingvar Karlsson vandrade mot mitten från motstående håll under Göran Persson.

Däremot tycks det inte som att det politiska engagemanget har minskat. Snarare tyder det mesta på att det har ökat. Det absolut högsta valdeltagandet som uppmätts i Sverige var i valet år 1976. Det följdes av en period med stadigt sjunkande valdeltagande. Den trenden kan dock ha brutits de senaste åren. De två senaste riksdagsvalen har vi kunnat se ett ökande valdeltagande. Det kan vara en konsekvens av att tydliga vänster- och högeralternativ börjar återkomma. Samtidigt finns det många som nu menar att Sverigedemokraterna och deras meningsfränders framgångar internationellt leder till ökad mobilisering bland väljare som röstar vänster eller liberalt.

Vad som står klart är att vi lever i spännande tider.