Skydda demokratin, men till vilket pris?

Idag befinner sig Sveriges politik i ett infekterat läge. Det skaver och varar. Den största anledningen är såklart att vi inte kan komma överens. Men sedan är det så att det finns partier som många är rädda för. Demokratin är till för att skydda människan från maktmissbruk och förtryckande orättvisor. Men ändå finns det partier som rider på den demokratiska vågen med odemokratiska värderingar. Det är ett oerhört komplext läge och någonstans här börjar hjärnan koka av paradoxen.

Yttrandefrihet och Tryckfrihetsförordningen

Sverige använder sig av många knep för att bevara det demokratiska samhället. De fyra grundlagarna existerar för att skydda medborgarnas rättigheter. I Sverige ska folkets röst avgöra vem som styr landet (även om vår kära kung har den symboliska titeln ”statschef”). Och Regeringsformen som är en av Sveriges fyra grundlagar bestämmer det här. Men vad händer när folket väljer ett odemokratiskt parti? Det blir huvudbry.

Eftersom vi har en rådande yttrandefrihet och tryckfrihet, så kan vem som helst organisera sig och/eller uttrycka sina åsikter. Detta anser vi vara en självklarhet. Men det innebär att alla åsikter och alla röster räknas. I ett val så ska det parti med majoriteten av röster, får styra Sverige. Rent krasst. Men ändå så kan det vara svårt att acceptera när ett till synes odemokratiskt parti tar mandatplatser i riksdagen. För att det hotar de demokratiska värderingarna. Men om statens kulle plocka bort dessa personer så har ett grovt övertramp skett. Både på de personer som röstat och de som på ett rättvist sätt tagit sig fram till dessa platser. En sådan handling är också odemokratisk.

Det är lätt att behöva söka upp en tandläkare, när samhället befinner sig i ett osäkert politiskt läge. Tandgnissel och nagelbitande är både helt rimliga reaktioner på en osäker framtid. För att skoja till det lite så kan det nämnas att den kommande riksdagskonstellationen avgör om ditt tandläkarbesök blir statligt eller privat.

Vad som måste göras

Det som måste göras, och som redan görs, är att acceptera att människan tycker olika. Men man bör inte stanna där. Samhället bör aktivt arbeta för att främja kunskap, det vill säga, dela med sig av fakta och perspektiv. Ingen ska rösta blint, eller agera blint.

Sedan har vi ett ett redan befintligt sätt att förhindra att maktmissbruk sker och att mänskliga rättigheter bortses ifrån. Vi har vår maktfördelningsprincip. Den gör att dömande, lagstiftande och verkställande makter är separerade. Det kommer exempelvis förhindra något så dramatiskt som en diktatur. Men oron är ändå befogad, när det kommer till exempelvis främlingsfientliga partier, för att den som intar statsministerposten har ett stort inflytande på Sveriges lagar och värderingar.