Civilisationernas kamp – en pessimistisk syn på framtiden

Statsvetaren och historikern Samuel Huntington trodde i motsats till den kände statsvetaren Francis Fukuyama inte alls att Sovjetunionens kollaps innebar något slut på konflikter. Med boken Civilisationernas kamp (1996) målade han istället upp en pessimistisk framtidsvision.

Han ansåg istället att kommunismens nederlag innebar att världen hade återgått till ett tillstånd där kulturella och religiösa skillnader skulle ligga till grund för framtida konflikter. Ideologier var för Huntington snarare något slags överbyggnad som under kalla kriget hade kamouflerat djupt rotade kulturella identiteter som formats under hundratals år.

Det är en mörk framtidsvision där olika kulturer slits från varandra baserade på i många fall oförenliga föreställningar om hur människor bör leva och samhällen utformas. Vad de flesta kulturer däremot har gemensamt är att de i alla fall i någon mån önskar uppnå samma materiella välstånd som västvärlden uppbär.

Huntington har dock inte fått stå oemotsagd och grunden till det ligger i vad vissa menar vara en universell strävan mot modernisering och materiellt välstånd. Kritikerna menar att det inte går att uppnå samma standard som västvärlden har utan att samtidigt anamma några av de liberala grundprinciperna.

Vad tror du? Är vi på väg mot någonting bättre, eller ligger det någonting i Huntingtons tes?